Kunskapsöversikt om metoder för Hållbar platsutveckling

Västra Götalandsregionen har tillsammans med Mistra Urban Futures tagit fram en kunskapsöversikt om hållbar platsutveckling. Den beskriver bland annat olika metoder och lärdomar från regionens egna arbete med platsutveckling.

Metoder för platsutveckling

Rapporten tar upp fem olika metoder eller former av samverkan:

• Business Improvement District (BID)
  
• Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP)
  
• Cultural planning
• Kultursystem
• Lokalekonomisk Analys (LEA)

Business Improvement District (BID)

Det finns idag flera olika varianter av det som kallas Business Improvement Districts (BIDs). Metoden organiserar samverkan och gemensam finansiering mellan näringslivet och den offentliga sektorn. Samverkan sker mellan boende, kommun, fastighetsägare, handlare och kommersiella aktörer.

Enligt rapporten finns det politiska initiativ för att börja använda metoden i Sverige. Ett alternativ är till exempel att använda Business Improvement District för att hjälpa till att vända en negativ utveckling i utsatta stadsdelar.

Cultural planning

Cultural planning är en metod som vill minska avståndet mellan kultur och samhällsplanering. Den bygger på lokalt engagemang och kartlägger platsens kulturella kvaliteter. Metoden är relativt väl utvecklad med tydliga steg att följa. Genom att kartlägga platsers kulturella aktiviteter, föreningsliv och näringsliv ger metoden en helhetsbild av samhället. Dessa kopplas sedan samman med kommunens strategiska arbete, till exempel deras visioner eller översiktsplaner. Kunskapsöversikten nämner att bland annat byalag och privata fastighetsägare i Sverige arbetar framgångsrikt med Cultural planning. 

Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP)

Idéburet offentligt partnerskap används när offentliga aktörer samarbetar med föreningar och frivilligorganisationer. Mindre orter har ofta ett starkt föreningsliv som spelar en viktig roll i platsens utveckling. Metoden har även använts i Sverige vid olika samhällsinsatser där organisationer vill delta och hjälpa till. Rapporten nämner flyktingmottagandet 2015 som ett sådant exempel. Då skrev frivilligorganisationer och offentliga aktörer på överenskommelser för att reglera sitt samarbete.

Kultursystem

Metoden Kultursystem används för att utveckla den lokala ekonomin. I kunskapsöversikten beskrivs som den otydligaste av de fem metoderna. Den utgår från en fysisk plats, ett starkt konstliv, platsens identitet samt dess geografiska och historiska sammanhang.

Kunskapsöversikten pekar på de utmaningar som finns när platsutveckling använder sig av kulturverksamhet och ideell sektor för att stötta en lokal ekonomisk utveckling. De lokala kulturarbetarna riskerar att inte få ta del av intäkterna som kulturverksamheten genererar. I stället tenderar pengarna att gå till de aktörer som driver hotell, restaurang eller café.

Lokalekonomisk analys (LEA)

Lokalekonomisk analys (LEA) är en metod för att analysera en plats lokala ekonomi med hjälp av statistiska data. Utifrån ett avgränsat område levererar Statistiska centralbyrån (SCB) demografisk information. Det kan till exempel handla om hur stora inkomsterna är, vilka företag som finns i området och hur boendeformerna ser ut. Användningen av statistiskt underlag kan hjälpa platser att analysera sin situation. Det kan också underlätta dialogen mellan lokalsamhället och offentliga aktörer. Vidare ger metoden också en mer underbyggd analys för en lokal handlingsplan.

Metoden har utvecklats under lång tid, bland annat av organisationen Hela Sverige Ska Leva. Kunskapsöversikten nämner bland annat hur flera Leader-projekt har använt LEA som verktyg för analys. Även Västra Götalandsregionen prövade att använda metoden i sitt projekt Hållbara platser.

Lärdomar från Västra Götalandsregionen

Kunskapsöversikten pekar ut ett antal områden där de som arbetar med platsutveckling kan utveckla sin kompetens och metodik. Lärdomarna utgår från Västra Götalandsregionens arbete och är användbara även för andra organisationer. 

• Tvärsektionell samordning av insatser
  Samhällets specialisering och indelning i olika sektorer skapar problem vid platsutveckling. Platsens aktörer behöver veta var de ska rikta sina olika frågor. Det finns också risk för att insatser inte samordnas och att lokala frågor skickas runt i det offentliga systemet.
• Samverkan mellan stat, region, kommun, plats och kommunalförbund
  När olika sektorer och nivåer i samhället har svårt att samverka så försvårar det även det lokala arbetet med platsutveckling. Kunskapsöversikten pekar på behovet av att tydliggöra fördelningen av roller och ansvar.
• Processtöd utifrån
  I det lokala arbetet med platsutveckling finns det ofta ett behov av att få processtöd utifrån. En processledare på regional nivå vara en lösning för de mindre kommuner som själva saknar den kompetensen. En fördel är att den blir en mer neutral part än en kommunal processledare som riskerar att bli inblandad i sakfrågor. Även i andra fall kan det finnas behov av en extern person. Processledaren kan hjälpa till med regional överblick, organisera seminarier och underlätta kontakten mellan den lokala, kommunala och regionala nivån.
  
• Koppling mellan platsutveckling och fysisk planering
  Kunskapsöversikten pekar även på kopplingen mellan fysisk planering och platsutveckling. Fysisk planering styr utvecklingen av bebyggelse och infrastruktur samt användningen av mark- och vattenområden. Ofta är det fysisk planering som startar processerna kring platsutveckling, men inte alltid. Däremot innefattar nästan all platsutveckling behov av fysisk planering.
• Utveckla metoder för platsutveckling
  Det finns behov av att utveckla metoderna inom platsutveckling. Merparten av de metoder som kunskapsöversikten tar upp har utvecklats utan stöd i forskning. De har stora likheter och är svåra att avgränsa från varandra. Flera delar är gemensamma för metoderna: förankring, kartläggning, analys, målbild, handlingsplan, finansiering och organisering.
• Bättre samverkan med forskning
  Slutligen lyfter kunskapsöversikten behovet av en starkare koppling mellan forskning och praktik i det fortsatta arbetet med platsutveckling.